Tänk om det vore ett skämt allting.........fast till viss del liknar allt detta just ett stort skämt.

Eller det är väl jag som är skämtet, nu sitter man här frun har precis varit och lämmnat en ansökan på ett hus att hyra...........verkligheten kommer bara närmare och närmare.

Själv finns man inte med i en enda bostadskö.

Så hur fan ska man lösa detta..........helt klart nåt man borde tänk på innan.

Så inte är det synd om mig, dock jävligt synd om min fru och våra barn.

Nåja till middagsbordet för gemensam middag........chans att släppa tankar fria och fokusera på familjen.

Hej igen

Så var det onsdag, tagit ledigt från jobbet resten av veckan.

Skönt att vara hemma och ta hand om barnen, köra till dagis och hämta sånt man tagit för givet under flera år.

Fortfarande samma stämmning hemma mellan mig och min fru, blir trist stämmning man vi försöker att hålla låg profil för ungarnas skull.

Bestämt idag att hon åker till en kompis och tar med sig den äldsta grabben som är mitt bonusbarn. För min del får han gärna vara hemma men jag förstår henne i hennes resonemang.

Själv vill jag inte lämna huset igen och mina barn, det grymma jag gjort mot dom är nog.

Har börjat bli smått fundersam på vad jag är för en person???

Jag menar jag sket ju i min egna familj, denna familj som jag själv valt att skapa.

Finns inte mycket att säga, finns inga ursäkter i hela världen för det jag gjort. Det enda jag kan göra nu är att vara ärlig mot mina barn, när dom är stora nog att förstå så ska diom få veta vad som skett.

Den största grabben på 9år snart har jag pratat med om deta flera gånger, självklart blir han besviken.

Känner dock att trots det jag är det minsta jag kan göra att vara ärlig mot dom små.

Vad anledningen var till att jag var otrogen är defenitivt inte deras fel.